Personligt

När känslorna tar över!

6 januari 2018 /

Känslan av ensamhet!
Igårkväll blev jag ledsen, jätteledsen. Jag kände mig otroligt ensam och det kändes som att jag inte var värd mer än en påse nötter. Bara för att jag har fått barn så är jag inte mycket mer annorlunda än innan, vi vill gärna ha folk över på middag och fika. Vi vill gärna ha spontana besök, besök där man skickar ett sms på morgonen och frågar om vi är hemma på eftermiddagen eller sätt på kaffet, kommer med frukost om tio minuter.

Det som kanske har ändrats är att jag hellre lagar middag själv hemma än att åka iväg och äta ute för flera hundra kronor varje gång man ska ses. Jag är ensamstående, med ett barn och en inkomst. Innan jag hade Tuva-Li så kunde jag absolut äta ute och det gör vi fortfarande ibland men jag prioriterar annorlunda idag. Jag lägger hellre pengarna, som det kostar att äta ute, på andra saker, så jag och Tuva-Li kan göra något.

Bara för att jag tackar nej till att följa med att äta ute, så betyder inte det att vi inte vill ses. Tackar jag nej till att äta ute så kan man kanske komma överens om att ses hemma hos någon istället och laga middag tillsammans och inte sluta skriva. Vi äter oftast själv sex av sju gånger under veckan och vi vill mer än gärna ha sällskap.

Det sårar något enormt när man ser vänner, hemma hos bekanta, att de har lagat middag tillsammans och har det trevligt. När jag och Tuva-Li, sitter ensamma med en massa mat på vårt bord men ingen att samtala med och ha det trevligt med. Bara för att jag tackat nej några gånger till att äta ute, betyder inte det att vi inte vill umgås. Bara för att jag tackat nej, så vill jag ändå få frågan om vi vill följa med och äta hos andra bekanta och vänner – jag är inte blind, jag ser mer än man tror! Och det sårar något enormt ska ni veta.

Det är tur jag har dig! | Foto: Erica Möllerstedt

29 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.