Känslor och tankar..

Hemma i vår trygga vrå! Tuva-Li sover sött i min famn, jag kramar och pussar på henne lite extra och känner hennes små, lätta andetag och hennes lilla hjärta slå.

Själv sitter jag här med alla känslor! Jag känner mig så otroligt ensam om kvällarna när Tuva-Li har somnat. Det enda sällskapet om kvällarna är tv:n och hur rolig är den på en skala från ett till tio? Tv:n ger inte mig det är sällskapet att sitta och föra en konversation med någon.

Vissa tillfällen tyckte jag att det är skönt att vara ensamstående och singel, vid andra tillfällen hatar jag det och jag saknar att ha en partner att dela livet med. Ha någon och gemensamt få skapa ett liv tillsammans och med allt vad det innebär.

Det är nog inte svårare att hitta någon när man har barn, däremot har jag blivit noggrannare med vem jag väljer att träffa. Jag har inte bara mig själv att tänka på, jag har Tuva-Li och hon ska få en stabil uppväxt, inte en uppväxt med någon som kanske inte vill ha barn.

Nu ska jag ta mina tankar och känslor och krypa ner i sängen bredvid den som har första platsen i mitt hjärta ♥

IMG_3916

Fortsätt läsa

En lång process!

Jag skrev igår lite snabbt om den långa resan att faderskapet skulle bli klart! En lång process för vår del som började den 7 oktober 2015 och fick ett avslut den 29 februari 2016.

En process som jag personligen känner tog alldeles för lång tid, en process som tog mycket energi och kraft. En process som jag gärna hade varit utan men nu blev utgången annorlunda. Det kommer alltid finnas två sidor av en berättelse, detta är min version av hur jag kände mig!

Som jag nämnde igår, så har jag hela tiden vetat sen Tuva-Li kom upp på mitt bröst vem som är pappa till henne. Dels för jag enbart träffade hennes pappa men även för att hon är jättelik honom. Vi hade inte pratat på flera månader när Tuva-Li föddes, ändå var han den som skrev och gratulerade, så innerst inne har han nog känt att det är hans dotter.

Det blir givetvis en stor chock att få reda på att man har fått en dotter pang bom men det rättfärdigar fortfarande inte beteendet att inte dyka upp när man bestämt tider för att skriva på papper.

Det rättfärdigar inte heller att man drar ut på processen hos familjerätten och inte dyker upp på tider där. Jag har hela tiden nämnt för Tuva-Li’s pappa att vill han göra ett faderskapstest, så får han jättegärna göra det, det är hans rätt som fader. Men hela processen i sig hade kunnat lösas så mycket snabbare om det hade skötts snyggt från andra partens sida.

Det är ingen process jag önskar någon som är i liknande situationen att gå igenom. Det är oroligt stressande och energikrävande, två faktorer som jag hade velat vara utan under Tuva-Li’s första levnadsmånader, vi fick inte den där harmoniska bebistiden tillsammans direkt, vi fick den efter en fyra månaders lång process.

En process som avslutades med att Tuva-Li’s pappa skriver på faderskapspapperna men avsäger sig all kontakt med henne!

IMG_5862

Fortsätt läsa

Känslostorm!

Jag har så mycket som jag vill skriva, men jag vet inte i vilken ände jag ska börja i! En riktig känslostorm med höga berg och djupa dalar. Trots alla känslor och alla tankar kring livet i stora skalor och små skalor, så känner jag mig mer harmonisk och mer lugn inombords. Att öppna upp mig och blotta mig, är något av mina bättre val i livet..

För att bli den bästa mamman till Tuva-Li, behövdes kanske det valet göras, att bli mer personlig och inte bara skriva om det ytliga i vårt liv och vad vi har gjort under dagarna. Att gå ner på djupet och faktiskt bearbeta alla känslor som ligger dolda. När man har barn kommer det alltid finnas en ständig oro om hur hon mår, vad hon tänker och känner – för att tillgodose hennes känslor, rädslor och tankar måste jag bearbeta mina känslor, tankar och rädslor.

Jag vill vara den där mamman som fångar upp hennes funderingar och lägga fokus på dem och få henne att må bättre eller vad det nu kommer till och då måste jag arbeta bort mina underliggande känslor och rädslor. Jag vill inte projicera det över på Tuva-Li, hennes uppväxt ska bli harmonisk och välmående ♥.

IMG_4293

Fortsätt läsa

De där tankarna!

Jag brukar sällan skriva om Tuva-Li’s pappa och om jag gör det, nämner jag aldrig hans namn här i bloggen – av respekt för honom! Såg att jag hade fått en kommentar här i bloggen igår och jag svarade i personens egna bloggen, men jag kände ändå att jag ville lägga ut det här och mina tankar/känslor kring det hela.

”Har du rätt att kräva att de träffas, mot hans vilja? Och har han rätt att tvinga dig att låta dem träffas, mot din vilja? Eller är det något som ni vet aldrig kommer hända?”

När det kom till faderskapet till Tuva-Li var det en långdragen process! En process som påbörjades oktober 2015 och som avslutades februari 2016. Jag har hela tiden vetat vem som är pappa till Tuva-Li, den korta stunden jag fick upp henne på mig efter förlossningen, redan där och då visste jag vem som var hennes pappa.

För att göra hela historien kort (kan ta en längre version i ett annat inlägg om någon vill läsa det, hade varit skönt för mig med att skriva av mig) så har jag varit samarbetsvillig från starten hos familjerätten! Denna långdragna processen var otroligt stressande och jag fick inte den harmoniska första bebistiden som jag ville.

När den väl blev klar i februari i år, kunde jag släppa den stressen! Tuva-Li’s pappa hade skrivit ett brev där han mer eller mindre avsäger sig sitt faderskap, han tar ekonomiskt ansvar genom att betala underhåll, men mer än så vill han int ha med Tuva-Li att göra! Jag kan nog aldrig kräva mot hans vilja att de ska träffas om jag inte tar upp frågan i familjerätten.

Han har alltid rätt att ha umgängestid med sin dotter men jag har ensamvårdnad och jag ska helt ärligt säga att jag inte vet hur det ser ut med regler etc.

Just nu vet jag att det aldrig kommer hända att han vill träffa henne! Han har aktivt valt bort henne genom det brev han skrev till familjerätten. Om den frågan någonsin kommer på tal, är det något jag får ta då. Jag kommer aldrig dölja för Tuva-Li vem hennes pappa är, den dagen hon frågar och undra kommer jag var ärlig mot henne men det kommer kännas i hjärtat att ”såra” henne med ord om varför. IMG_3438

Fortsätt läsa

Farsdag: jag firar mig själv!

Idag är det farsdag! En dag som många firar genom fika, middag och presenter. En dag som hyllar alla fäder!

Det är mysigt att fira speciella dagar och visa sin uppskattning. Jag personligen visar hellre min uppskattning varje dag och nu säger jag inte att det är något fel i att fira farsdag eller morsdag eller vad det nu är för dag man vill fira.

För många är kanske mors- eller farsdag, en dag fylld av sorg, rädsla eller något annat av diverse anledningar. Alla får inte chansen att fira sin mamma- eller pappa ♥.

Så trots att det är farsdag idag så firar jag mig själv! Jag såg ett himla bra inlägg från en släkting på Facebook och jag är liksom henne också en MaPa (mamma och pappa).

Tuva-Li har en pappa, som har valt att inte finns i hennes liv. Så rent logiskt blir jag både en mamma och pappa. Trots jobbiga tider så älskar jag varje sekund av det och jag ska ta vara på varje sekund också. Tuva-Li är den största gåvan jag har fått mitt liv och det kommer jag ta vara på så länge jag lever ♥.

Fortsätt läsa