Känslan att vara ensam!

Jag har många vänner, några få som är riktigt nära vänner! Men trots det så känner jag mig så otroligt ensam ibland. Jag är inte alltid den bästa på att höra av mig och boka in träffar, men jag försöker varje dag bli bättre på det.

Något jag blir ledsen över att många skrev och även sa att ”vi kommer gärna och hälsar på när ni har flyttat”. Av de som har sagt detta har endast fem stycken varit här. Jag kan absolut bjuda in folk här men ibland vill jag få det där smset eller det där plinget på messenger som frågar om Tuva-Li och jag är hemma under dagen eller någon annan dag, för den eller den kommer på kaffe. Det där lite spontana (trots sms/samtal innan).

Många av mina närmsta vänner jobbar både under veckorna men även helgerna, vissa har egen familj och pojkvänner och jag kan absolut förstå att man vill träffa dem och umgås med dem under helgerna. Därav kör vi ofta ut till mamma och hennes man i Åstorp, oftast varje helg, för att jag vill slippa sitta ensam. Jag är inte den bästa på att köra och hälsa på min pappa och Tuva-Li’s morfar, men på den fronten lovar jag att bättra mig också.

Blivit många personliga inlägg med tankar och känslor på bara två dygn, men jag måste erkänna att det är skönt att få ur alla tankar och känslor. Jag har väl hållt dem lite inom mig istället för att skriva ut hur jag egentligen känner och tänker…

IMG_3897

 

Fortsätt läsa

Inte alltid lätt!

Tuva-Li sover och jag sitter här med mina tankar! Många av er röstade i några inlägg längre ner att ni vill se mer personliga inlägg, så jag borde kanske skriva ner alla mina tankar, som inlägg!

Idag har jag känt hela dagen att det vore extremt skönt att vara två! Tuva-Li är jätteförkyld, hostig och febrig, vilket i sin tur resulterar i att hon idag har varit extremt gnällig. Man försöker till en början göra det bästa av situationen och underhålla henne så gott det går.

Vi har läst böcker, kollat på film, lekt på rummet men detta är saker som enbart passar ett tag, att göra det på repeat under dagens gång funkar inte.

Just idag har jag känt att jag önskar något så otroligt mycket att vi vore två om det här, att jag hade kunnat få lite ”avlastning” och en chans att få vila huvudet i någon timme, för att komma tillbaka med ny energi och vara en bättre mamma.

Idag har jag känt mig som världens sämsta mamma! Jag råkade höja rösten lite när det blev för mycket av gnället. Misstolka inte nu, jag älskar att vara mamma till Tuva-Li och jag personligen ser inga problem med att vara ensam med henne. Men just idag har det varit extremt! Jag försöker andas och räkna ner från tio för att finna lugnet – det funkar oftast tio utav tio gånger, men idag blev det mycket.

Jag vill inte skälla på henne, jag vill inte ens höja rösten lite grann! Samvetet tog över nu ikväll, nu när hon ligger i min famn och sover. Jag känner att ”hur kan jag höja rösten åt världens finaste lilla tjej?” Hon förstår inte och hon kan inte heller göra sig förstådd på samma vis som jag kan – kanske har hon haft ont någonstans idag och därför varit gnällig, så höjde jag rösten och bad henne sluta.

Ikväll känner jag mig som världens sämsta mamma, som skäller på mitt barn för hon gnällde lite extra! Jag ska pussa en massa på henne och viska förlåt 

image5

Foto: Jakob Hydén | Katamaranmedia

Fortsätt läsa

Nu dör hon!

”Nu dör hon!” var det första jag hann tänka inatt när jag vaknade av att Tuva-Li hade fått en ordentlig hostattack. Jag såg paniken i hennes ögon när hon inte fick någon luft och när hon kippade efter andan.

Paniken i mig steg men hade jag blivit hysterisk och stissig hade det aldrig blivit bra. Jag fick tänka på att jag själv måste vara lugn och inte stressa upp mig, för stressar jag upp mig så kommer Tuva-Li bli stressad.

Det kändes som flera minuter med att hon kippade efter luft men det varade inte i flera minuter. Till slut fick hon upp en stor klump med slem och andades normalt igen – men under denna korta stunden hann jag faktiskt tänka nu dör hon!

Paniken av att vakna när man hör hur hon kippar efter luft gjorde att jag inte kunde somna om ordentligt, så jag har från cirka fyratiden imorse legat sidan om henne i sängen, halvslumrat och lyssnat på hennes andning.

Detta är ett av mina värsta scenarion och tankar – att jag ska sova så djupt att jag inte hör om det händer Tuva-Li något under natten. Att jag ska hitta henne på morgonen, utan andning och puls. Sen Tuva-Li föddes har jag blivit mer otrolig att något ska hända henne eller mig.

Den känslan har nog alla som är föräldrar när det kommer till sina barn! Jag vill inte att något ska hända Tuva-Li, hon är mitt allt i livet och jag skulle gå under om något hände henne. Ett liv utan Tuva-Li finns inte 

img_4093_58122addddf2b3169eb1c5ab

Fortsätt läsa