”Är det inte dags att dejta?”

Den frågan får jag ett visst antal gånger varje vecka! Nog för att jag har varit singel ett tag och ännu inte har varit på någon dejt sen Tuva-Li föddes för ett och ett halvt år sen. Jag har en annan i mitt liv att ta hänsyn till nu också, jag vill inte bara kasta mig in i något.

”Tuva-Li är ju 1.5 år nu!”, ”Du måste börja dejta”, ”Du behöver en karl i ditt liv!” Men alltså va? Vadå behöver? Jag behöver inget för att få vardagen här hemma att gå runt med endast mig och Tuva-Li. Varför skulle vår vardag bli annorlunda bara för att jag börjar träffa en man? Vår vardag hade kanske sett likadan ut oavsett om jag hade haft en kille.

Varför intresserar sig mitt obefintliga kärleksliv andra så mycket? När den dagen väl kommer då jag börjar träffa någon, kommer då folk jag känner skåla med champagne för att jag slipper leva ”ensam”? 

Jag känner ingen som helst stress över att träffa någon och börja dejta just nu! Händer det så händer det, jag kommer granska personen ifråga så mycket jag bara kan innan jag låter honom träffa Tuva-Li, hon ska växa upp i ett tryggt och stabilt hem, inte i ett hem där personer kommer och gå.

Foto: Jakob Hydén | Katamaran Media | Katamaranmedia.wordpress.com
Foto: Jakob Hydén | Katamaran Media | Katamaranmedia.wordpress.com
Fortsätt läsa

Ensamhet och vänner!

Känslan att känna att man inte har några vänner! Jag vet att den känslan är oerhört fel, för jag har vänner jag både kan ringa i tid och otid men även som jag kan umgås med.

Men jag har ändå den där känslan i kroppen att jag inte har någon att umgås med om kvällarna. En av mina närmsta vänner flyttade nyligen upp till sin kille i Göteborg, min andra närmsta vän tillika gudmor till Tuva-Li jobbar helger då och då och umgås med den hon träffar. En annan utav mina närmsta vänner och även hon gudmor till Tuva-Li har sin familj om helgerna.

Och jag vill inte vara den som tränger mig på! Jag känner mig mer som ett besvär! Det är kanske fel att känna så, för jag vet att jag inte alls tränger mig på hos folk men ibland får man känslan av det.

Det är svårt att hinna med vardagspuzzlet som ensamstående med både jobb, förskola, hemmet och middagslagning. Därför är oftast den enda tiden man har att umgås med någon om helgerna. Men hur roligt är det egentligen att sitta ensam hela helgen när man sitter ensam varje kväll under vardagarna?

Jag är inte den bästa på att höra av mig om att ses alltid! Det erkänner jag men någon gång vore det roligt med ett spontant sms som ”är du/ni hemma ikväll?” och att någon plingar på  dörren om vi är det.

Snart fyller jag 28 och att ha känslan av att man knappt har några vänner är ledsamt och det gör mig tårögd, för jag vill inte vara den som tränger mig på! Livet förändrades – på gott och ”ont” när jag blev mamma, många som man umgicks med försvinner sakta med säkert…

Du & jag mot världen!
Du & jag mot världen!
Fortsätt läsa

Den första tiden..


Detta inlägget är ett samarbete med Libero.se


Liberoklubben lanserar sin nya sida där man kan skapa en familjeprofil och följa sitt barns utveckling men även dela med sig av bilder så barnets mor- och farföräldrar och övriga släktingar kan se hur barnet växer och utvecklas.IMG_7389

Varje födsel är unik och inte lik någon annans, hur en graviditet ter sig är en i mängden och inte lik någon annan graviditet – detta har jag själv fått uppleva!

En gråmulen oktoberdag 2015, åkte jag till jobb som vilken dag som helst. Jag var tillbaka på jobb efter en veckas semester på Rhodos med familjen. Allting var som vanligt på morgonen och jag körde till jobb.

Timmarna gick och jag sprang fram och tillbaka till toaletten med vad misstänkte var en urinvägsinfektion, tillsammans när timmarna gick så fick jag också ondare i magen. Där jag jobbade valde tillslut att skicka hem mig och jag körde hem, hemsk bilfärd hem med smärtor om vartannat.

Jag ställde mig i duschen och smärtan försvann för tillfället, jag ringde vårdcentralen som inte hade några tider för en koll. Ringde då 1177 för rådfrågning, personen i andra änden av luren tyckte att det lät som njurbäcksinflammation och frågade om jag hade någon som kunde köra mig till akuten eller om de skulle skicka ambulans. Sa nej direkt till ambulans då den kunde användas i bättre syfte!

Ringde mamma direkt efter det samtalet som hämtade upp mig strax efter klockan tre på eftermiddagen. Vi körde in till akuten här i Helsingborg där de kollade blodtryck samt syreupptaget, hemskickad med uppmaningen att ringa till Nya Jouren på kvällen när de öppnade klockan fem.

Åkte med mamma hem och fick ondare i magen! Låg på deras soffa med smärtor i väntan på att telefontider skulle öppna. Kvart i sex fick jag en tid till Nya Jouren och hela vägen in till sjukhuset bad jag mamma att akta alla hålor i vägbanan. Väl på Nya Jouren fick jag träffa en läkare direkt, en läkare som klämde på ryggen och magen när hon helt plötsligt stannar upp i en rörelse och frågar: det är inte så att du är gravid? För jag tycker mig känna en rumpa.

Helt chockad stannar både jag och mamma upp! Upp i rullstol till förlossningen och in på ett undersökningsrum – på skärmen slog ett hjärta och jag var tio centimeter öppen.

Jag var uppe på förlossningen strax efter klockan 18! 19:46 såg Tuva-Li kvällens ljus med buller och bång – världens finaste!

Med Liberoklubbens nya familjesida är det roligt att gå tillbaka och titta på bilder och minnas bebistiden. Så har du inte hunnit kolla in nya sidan, så gör det och se även filmen.IMG_7390

Fortsätt läsa

Skratta eller gråta?

Jag slutar aldrig att förundras över andra människors beteende och frågor de ställer till andra! Igår delade jag ett känsligt och personligt inlägg för min egna del, för någon annan var det kanske inte lika personligt. Och det är så det ser ut runt om i landet, det som kanske är personligt för dig är inte personligt för mig.

Men man kan också respektera andra människor och kanske också låta bli att ställa vissa frågor i kommentarerna! Denna kommentaren har jag fått på inlägget jag skrev igår:

FÖRLÅT! Men är du på riktigt hela jäkla dum i huvudet?

För det första – hur länge vi träffades innan vi låg med varandra har ingen människa med att göra, varken du eller min mamma.

För det andra – undrar du på riktigt om jag TVINGADE honom till att ligga med mig? För det är lite av det din fråga antyder.

För det tredje – nä jag hade inte skydd vilket jag också sa till min dotters pappa! Man är TVÅ när man aktivt väljer att ligga med varandra, då får man också själv sätta på sig en fallskärm själv, för är man vuxen nog vet man vad som kan hända!

PINSAMT! Att du inte ens vågar stå för kommentaren med ditt riktiga namn, antagligen inte heller med din riktiga mailadress. Det enda riktiga med dig är ditt IP-nummer som går någonstans till Malmö efter mina eftersökningar.

Fortsätt läsa

Hur hade vardagen sett ut?

Igår innan jag skulle på föreläsning på jobb, så körde jag ut till Väla för att äta en tidig middag men även för att slippa köra hem om innan.

Köpte en sallad från G & CO, satte mig vid ett bord så man hade lite ljus och utsikt ut över parkeringen vid Väla! Kunde inte låta bli att reflektera över livet…

Jag såg en massa pappor som gick tillsammans med sina barn, barn som var i ålder med Tuva-Li. Där och då kände jag att vad mycket Tuva-Li’s pappa missar med henne men även vad mycket hon faktiskt går miste om. Hon har i och för sig ingen aning om vem hennes pappa är, men den dagen kommer när hon kommer fråga var han finns.

När jag satt där med min sallad så kände jag att tårarna fyllde ögonen men jag höll de tillbaka för att inte skämma ut mig själv. Men jag kan inte låta bli att bli ledsen över att hon inte kommer bygga den typen av relation med sin pappa, relationen som personerna jag såg igår hade. En relation där pappan busar med sitt barn så han eller hon storknar av skratt. 

Jag vet också att jag är fullt tillräcklig för Tuva-Li just nu! Men framtiden skrämmer mig, framtiden där jag måste förklara för Tuva-Li att hennes pappa inte vill ha någon kontakt med henne. Det gör mig ännu mer ledsen än tanken på hur roligt hon hade kunnat ha med sin pappa på Väla och på Leo’s lekland.

Många kvällar har jag legat och tänkt på hur livet hade sett ut om hennes pappa hade funnits i vårt liv. Hade den sett ut som den gör nu trots att han hade funnits där eller hur hade det sett ut?

Fortsätt läsa