Sakta men säkert..

Var börjar man?

Det har varit ett par väldigt tysta veckor här i bloggen. För att vara helt ärlig så har jag inte känt för att skriva, jag vet inte vad jag ska skriva om. Jag har inte haft glädjen till att skriva. Att göra något halvdant och inte helhjärtat är bara fel, jag har inte velat printa ner en text, som inte är jag överhuvudtaget. Den där sprudlande energin har varit som bortblåst när det gäller bloggen.

Istället har jag lagt fokus på Instagram och inläggen där. Inlägg och glimtar från vår vardag. En med- och motgångar, ärliga inlägg där man nästan kan ta på vissa känslor. Där har mitt fokus legat, att bygga upp den sociala kanalen. Det har varit roligt men också tidskrävande. Jag knäpper inte bara ett foto, är nöjd med den och lägger upp. Jag tar många foton, i olika vinklar och ljus, jag redigerar ljuset lite smått innan bilden läggs upp och jag lägger stor vikt i vad som skrivs till själva bilden. Jag gör inget halvdant, för sån är jag.

Att det blev en paus från bloggen och skrivandet här, det var inte planerat, inte att jag skulle vara borta i nästan en hel månad. Jag älskar att skriva, skriva inlägg och texter som berör, som är ärliga och som är genuina rakt genom. Att skriva med hjärtat!

Detta inlägget är väl ett första steg till att så smått komma tillbaka till bloggen igen! Jag är tacksam att några fortfarande hänger kvar och har kommenterat om att de saknar mina inlägg, det värmer verkligen. Jag lovar att bättra mig, på fredag går jag på fyra veckors semester och då ska jag sätta mig ner och få ihop en ordentlig röd tråd här i bloggen. För att inte missa vår vardag så kan ni även följa mig på följande kanaler:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *