Att prioritera sig själv!

18 mars 2018 6 av Sofia Werlin

Jag ska bara ta steget!
Helt ärligt så har jag legat på latsidan alldeles för länge och inte tagit tag i gymmet och träningen ordentligt. Visst har jag en bra anledning till varför men den håller kanske inte. Att vara ensamstående i sig är kämpigt vissa dagar men att vara ensamstående och sjukt barn är ännu kämpigare vid de tillfällena.

Tuva-Li har varit dålig till och från ett par månader nu och då har jag valt att inte prioritera gymmet och träningen. Jag har försökt träna på onsdagarna när loppan har varit hos sin gammelmormor men de senaste veckorna har jag inte ens gjort det. Jag vet att jag har blivit bekväm men det måste få ett slut med bekvämligheten nu. Visst händer där saker på vågen och måttbandet men tänk vilka resultat det kan bli om jag faktiskt tar tag i träningen med.

Jag vill träna mer än en gång per vecka, Tuva-Li hatar att bli lämnad på barnpassningen på gymmet och jag vet att om hon bara hade gillat det så hade jag kunnat träna fler dagar i veckan. Jag måste börja vänja henne vid barnpassningen ännu mer, är det fel att låta henne ha med sig paddan in dit, som en trygghet? Jag brukar sällan låta henne sitta med paddan i vanliga fall.

Varje månad går jag och betalar på mitt gymkort och det är en otroligt onödig kostnad när jag inte utnyttjar träningen fullt ut. Jag har råd med det, så det är inga problem, men det är ändå en stor kostnad, förstår ni min tankegång? Ska man ordna barnvakt de dagarna jag vill träna och låta Tuva-Li vara hemma i lugn och ro?

Många frågor och många val! Men jag ska ta tag i mig själv och mitt välmående ännu mer. Jag ska bara klura ut hur jag ska lösa allt.