När mammahjärtat brister!

26 november 2017 14 av Sofia Werlin

Det gör ont i mammahjärtat!
Älskade lilla barn, du är bara två år fyllda men du har så många frågor och funderingar redan. Vad rör sig i ditt kloka lilla huvud om dagarna? När jag tittar på dig känner jag bara en stor stolthet, en stolthet att få kalla mig mamma till dig. En stolthet att just du är min dotter.

Idag brast mitt mammahjärta något enormt! Hon har gått här hemma tidigare och sagt pappa men aldrig mer än så. Jag har alltid sagt att den dagen Tuva-Li, frågar om sin pappa, så kommer jag berätta för henne. Hon har rätt att veta vem sin pappa är, även om han själv har valt att inte finnas i hennes liv.

Idag när vi satt hemma hos mamma vid köksbordet och tittade ut genom fönstret, så vänder Tuva-Li plötsligt sig mot mig, klappar mig på kinden och frågar ”var är min pappa”. Tyngden på mitt hjärta som mamma blev otroligt tungt, jag vill berätta för henne, men hur berättar man på bästa vis för en tvååring? Idag sa jag inte mer än att han inte var här, hon tittade ut och sa ”borta”.

Frågorna kommer alltid att finnas där!
Oavsett hur gammal hon blir och oavsett hur många gånger vi kommer att prata om det, så kommer hon alltid att ha frågor. Frågor som jag ska försöka att besvara, på bästa sätt, utifrån alla förutsättningar. För mig är det de enda rätta att göra som förälder, att berätta för mitt barn om den andra föräldern och varför personen inte finns i hennes och vårt liv.

Det är för Tuva-Li jag lever och andas! Tänk att en så liten person kan vara så klok och kärleksfull. Hon ger mig gråa hårstrån ofta men varje dag överöser hon mig med ovillkorlig kärlek trots att hon inte är medveten om det.