Personligt

När ensamheten tar över!

Ni vet den där känslan av att vara ensam?
Lite så känner jag just nu, jag känner mig galet ensam fast jag har Tuva-Li. Ofta får jag känslan av att ingen vill umgås med oss och det är lite därför vi oftast kör till min mamma och hennes man om helgerna, för att slippa sitta ensamma därhemma. Även om jag kan underhålla Tuva-Li bra därhemma så behöver jag den där vuxna och sociala delen i mitt liv.

Helt ärligt så umgås jag inte med så många vänner! När Tuva-Li föddes kändes det som att många försvann. Många fick bra kontakter genom föräldrargruppen på BVC och många umgås privat idag, den lilla kontakt jag hade med folk försvann när vi flyttade. Det känns som att folk tycker att det är för jobbigt att ta sig in till oss för att umgås. Och det är väl lite därför jag inte själv bjuder hem folk så ofta till oss för jag har den känslan i kroppen, att det är jobbigt att umgås med oss.

Jag kan räkna på en hand hur många som vi känner som har varit hemma hos oss i vår nya lägenhet sen vi flyttade. På över ett år har totalt fem personer som vi umgås med varit hemma hos oss på fika/middagar, F E M! Man försöker så smått att hitta nya bekantskaper att umgås med genom diverse föräldrargrupper på facebook, men oftast dör det bara ut och det blir ingen träff.

Det låter kanske som ett gnälligt inlägg men här i bloggen delar jag med mig av det mesta, bra som dåliga känslor. Kramar ♥

30 thoughts on “När ensamheten tar över!

  1. Ja du,jag é likadan,en ensamvarg,men lite skönt tycker jag det é också,jag väljer mer eller mindre o va det..
    Har ju man o barn och vänner,men bara två jag litar 100 % på och som jag kan vara mig själv med..
    Resten é ytliga vänner som bara hör av sej när inga andra finns eller om några andra inte kan hjälpa till osv
    hade du bott närmare KUNGSBACKA,kunde vi blivit vännner,då du har smått o jag älskar småbarn =)
    hoppas det släpper så småningom,alla behöver vänner,och att få kunna vuxen prata <3

  2. Den där känslan av ensamhet är inte rolig alls. Jag umgicks nästan inte med någon när jag var singel och sen jag flyttade till Skåne har inte bekantskapskretsen blivit större direkt men jag har ju min sambo och hans familj och få vänner. Trots jag inte har barn träffas jag gärna någon gång

  3. Jätte många försvann när Casper kom med, men jag anser att det var inga riktiga vänner.
    Jag umgås gärna oftare med er <3

    Svar: När kan du ses denna veckan?:)

  4. förstår dej precis <3
    är väl sås om ensamstående me säkert för på helger o kvällar är man ju me gubbben o så annars förstår ej vännen hoppas du hittar någon bra kramar

  5. Kram Kram till dig. Förstå känslan av att det ibland blir tungt att vara ensam med barn. Jag har en man som ofta är borta då han är ljudtekniker och därmed turnér och sånt.

    Kram från mig

  6. Känner exakt samma känsla. Trots att jag inte har barn själv. Har alltid trott att när man väntar barn och sen efter att man föder, så får mam automatiskt vänner. Men då vet jag att så inte är fallet alltid. Tråkigt faktiskt. Fast att jag inte har barn så umgås jag gärna med er <3

  7. Jag tycker du är modig som skriver detta, så trist att känna sig ensam jag känner igen mig väldigt mkt hade jag bott i din stad hade jag hängt hos dig:) kramar

  8. Jobbig känsla! Jag kan bara prata för mej, men jag har ju inga barn och känner inte alltid att jag är “välkommen” när vännerna skaffar barn. Håller tummar och tår att du hittar någon härlig mamma med barn i samma ålder <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *