Personligt

Tack för mig!

Jag ska inte sluta blogga men jag har kommit till en punkt där tomma ord och falska förhoppningar dagligen bryts ner. Jag har kommit till en punkt där jag måste tänka på mig själv O C H Tuva-Li, en punkt där jag inte kan acceptera vissa saker mer. En punkt där man ena stunden skriver att man vill börja träffas för att bara en stund senare sluta att höra av sig och vara tyst i flera veckor.

Jag måste lägga fokus på mig och min dotter. Lägga fokus på personer som faktiskt, öppenhjärtligt, vill se vad saker och ting kan leda till. Jag ska bara våga! Våga släppa på den där muren som varje gång byggs högre och högre, tjockare och tjockare efter varje förhoppning som raseras.

Det är väl en anledning till varför jag inte riktigt “vågar” ta tag i vissa saker och ting, tillexempel som att faktiskt boka in en träff men den där personen som faktiskt vill träffas och som verkligen försöker. Jag vill väl inte riktigt bli ledsen och sårad igen, som jag på kort tid har blivit.

Med det vill jag säga – tack för mig! Jag tackar dig inte för att sista droppen nåddes och bägaren tillslut rann över. Jag tackar inte heller dig för muren som jag byggt upp, som gör det svårare att släppa någon annan nära.

12 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.