Dagen då Tuva-Li föddes!


Tillbakablick till den 9 oktober 2015!


 Man planerar lite för hur framtiden ska se ut men planerna går inte alltid hand i hand med hur verkligheten ser ut och hur faktiskt verkligen ter sig!

Var ska man börja egentligen? Jag har nog chockat både den ena och den andra de senaste två dygnen, inte med vilje utan jag har även chockat mig själv, väldigt rejält.

Som ni alla vet kom jag hem från Rhodos i söndags. Allt var frid och fröjd, låg hemma med feber i måndags och tisdags. Tänkte att eftersom jag var feberfri på onsdagen, så kan jag jobba ju.

Sagt och gjort, jag åkte till jobb onsdagmorgon. Sprang dock på toa som en tok, jag misstänkte urinvägsinfektion. Men när jag även fick en smärta framtill vid blåsan under dagen, som blev värre och värre, valde min brukare att skicka hem mig. Jag ringde min vårdcentral för att få en tid så jag kunde få en kur mot just urinvägsinfektion.

Dem hade inga tider, så jag ringde 1177, som tyckte att jag skulle åka in på akuten. Mamma hämtade mig och körde mig dit, dock gjorde dem inget utan jag blev hemskickad med inrådan att ringa Nya jouren klockan 17:00 för att få en tid.

17:45 fick jag en tid hos nya jouren, var hemma hos mamma, då hon skulle köra mig in. Smärtan blev värre och värre och värktabletterna hjälpte inte.

Fick lämna urinprov och blev inkallad till läkaren ganska så snabbt när jag kom in – tacka Gud för det! Hon frågade lite allmänt och sen kände hon på ryggen och sen kände hon på magen…

Fick då frågan om jag var gravid! Nej sa jag ganska så chockad, med mamma inne i rummet. Jag ska inte ha något barn var det första jag sa. Men det trodde min läkare, då hon tyckte sig känna en rumpa upptill.

Kan tillägga att jag hade gjort 4 graviditetstest som alla visade negativt! Så då tänkte jag inte mer på det, man ska kunna förlita sig på graviditetstesten tycker jag!

Uppskickad till förlossningen, där jag blev väl mottagen. Fick lägga mig på en brits och hon kollade med ultraljud, jodå på skärmen slog ett hjärta och jag var öppen 10 cm.

Jag hade alltså jobbat under dagen med värkar och gjort hela värkarbetet själv hemma, utan att veta om att jag faktiskt väntade barn.

Jag vet att det kan låta märkligt, hur man inte kan märka av att man inte är gravid. Jag har gjort gravtester hemma, som har visat negativt. Jag har inte haft några cravings, jag har inte känt av varken några puffar eller sparkar.

Visst hade magen fått lite mer hull på sig, men eftersom jag faktiskt har fuskat lite med kosten tänkte jag inte mer på det.

Så i onsdagskväll, efter en snabb förlossning kom Tuva-Li till världen. Till en något chockad mamma och övrig släkt och vänner. Berättar mer om förlossningen i ett annat inlägg. Nu ska jag ägna min tid åt min älskade skrutt. IMG_9471Tryck gärna på hjärtat om du gilla inlägget!

14 Kommentarer

  1. Haha alltså Gud vad häftigt! Det är bara sådant man hör om…

    1. Ja jag trodde aldrig det skulle hända mig..

  2. Emma säger:

    Blir de en syskon till sötise ?

    1. Någon gång i framtiden blir det absolut syskon!

  3. Christer Holm säger:

    Vilken härlig berättelse. Jättekul att läsa..

  4. Norahsmamma säger:

    Men vilken chock du måste ha fått!! Vill läsa mer om dina tankar och känslor efter detta.Snacka om att livet ändrades drastiskt, hur såg den första tiden ut? <3 Vilken underbar gåva du fick <3

    1. En rejäl chock. Men en bra sådan <3
      Kan absolut skriva om vår första tid 🙂 <3

  5. Elin säger:

    En vän har varit med om samma sak 🙂

    1. Det är ”vanligt” att någon kommer in en gång om året till akuten med magsmärtor som är värkar enligt min FL-läkare 🙂

  6. NICOLE säger:

    Vaa är det sant? Det är såhär jag tror det kommer gå till för mig med, nämligen. Haha! Fin historia <3

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.