Ensamhet och vänner!

7 april 2017 23 av Sofia Werlin

Känslan att känna att man inte har några vänner! Jag vet att den känslan är oerhört fel, för jag har vänner jag både kan ringa i tid och otid men även som jag kan umgås med.

Men jag har ändå den där känslan i kroppen att jag inte har någon att umgås med om kvällarna. En av mina närmsta vänner flyttade nyligen upp till sin kille i Göteborg, min andra närmsta vän tillika gudmor till Tuva-Li jobbar helger då och då och umgås med den hon träffar. En annan utav mina närmsta vänner och även hon gudmor till Tuva-Li har sin familj om helgerna.

Och jag vill inte vara den som tränger mig på! Jag känner mig mer som ett besvär! Det är kanske fel att känna så, för jag vet att jag inte alls tränger mig på hos folk men ibland får man känslan av det.

Det är svårt att hinna med vardagspuzzlet som ensamstående med både jobb, förskola, hemmet och middagslagning. Därför är oftast den enda tiden man har att umgås med någon om helgerna. Men hur roligt är det egentligen att sitta ensam hela helgen när man sitter ensam varje kväll under vardagarna?

Jag är inte den bästa på att höra av mig om att ses alltid! Det erkänner jag men någon gång vore det roligt med ett spontant sms som “är du/ni hemma ikväll?” och att någon plingar på  dörren om vi är det.

Snart fyller jag 28 och att ha känslan av att man knappt har några vänner är ledsamt och det gör mig tårögd, för jag vill inte vara den som tränger mig på! Livet förändrades – på gott och “ont” när jag blev mamma, många som man umgicks med försvinner sakta med säkert…

Du & jag mot världen!

Du & jag mot världen!