Ensamhet och vänner!

Känslan att känna att man inte har några vänner! Jag vet att den känslan är oerhört fel, för jag har vänner jag både kan ringa i tid och otid men även som jag kan umgås med.

Men jag har ändå den där känslan i kroppen att jag inte har någon att umgås med om kvällarna. En av mina närmsta vänner flyttade nyligen upp till sin kille i Göteborg, min andra närmsta vän tillika gudmor till Tuva-Li jobbar helger då och då och umgås med den hon träffar. En annan utav mina närmsta vänner och även hon gudmor till Tuva-Li har sin familj om helgerna.

Och jag vill inte vara den som tränger mig på! Jag känner mig mer som ett besvär! Det är kanske fel att känna så, för jag vet att jag inte alls tränger mig på hos folk men ibland får man känslan av det.

Det är svårt att hinna med vardagspuzzlet som ensamstående med både jobb, förskola, hemmet och middagslagning. Därför är oftast den enda tiden man har att umgås med någon om helgerna. Men hur roligt är det egentligen att sitta ensam hela helgen när man sitter ensam varje kväll under vardagarna?

Jag är inte den bästa på att höra av mig om att ses alltid! Det erkänner jag men någon gång vore det roligt med ett spontant sms som ”är du/ni hemma ikväll?” och att någon plingar på  dörren om vi är det.

Snart fyller jag 28 och att ha känslan av att man knappt har några vänner är ledsamt och det gör mig tårögd, för jag vill inte vara den som tränger mig på! Livet förändrades – på gott och ”ont” när jag blev mamma, många som man umgicks med försvinner sakta med säkert…

Du & jag mot världen!
Du & jag mot världen!

23 Kommentarer

  1. Anna säger:

    Hos mig/oss får ni alltid komma. Kram

    1. Bästa du! Vi kommer gärna upp en helg <3

  2. Marie säger:

    Känner igen den känslan och det är inte kul. Jag hsr knappt några vänner kvar sen jag flyttade till min pojkvän för de visade sig att inte vara riktiga vänner. Saknar också det där med spontanitet. Träffar gärna er någongång

  3. Moa Kandelin säger:

    Hoppas du kan hitta fler vänner i samma situation som förstår!

  4. Christer säger:

    Det du känner är nog något som många känner . Jag levde själv i många år och kände precis som du gör. Jag var själv med min dotter och det var just känslan att folk glömde bort än . Man var ensam då de hade familjer gick på bio med sin sambo . Men tiden gick och jag lärde mig leva med det . Jag till och med tyckte det var skönt att var ensam. . Förstår dig och jag hoppas du kan hitta en lösning i det hela till dig.

    1. Det är skönt att vara ensam ibland, men jag är en umgängesmänniska som gärna träffar folk ofta!

  5. carolines säger:

    Känner så igen mig i ditt inlägg.. Fin bild på er! Trevlig helg 🙂

  6. Mirre säger:

    Känner igen mig i mycket du skriver, är precis som vissa tänker, ah men hon kan nog ej hon bör ju skaffa barnvakt isfl ja du vet, så de känns som vissa tar beslut åt en innan de frågat

  7. Marie säger:

    Känner igen den känslan och det är inte kul. Jag hsr knappt några vänner kvar sen jag flyttade till min pojkvän för de visade sig att inte vara riktiga vänner. Saknar också det där med spontanitet. Träffar gärna er någongång

  8. Sabina säger:

    Med risk för att låta trist Men ungefär så är livet här hemma också! Skillnaden är att jag har en sambo. Men det är rätt ensamt här hemma också! På vardagarna är jag helt slut efter att ha varit hemma med stora och lilla tjejen så somnar typ kl 9 när båda barnen äntligen sover. På helgerna är det fullt upp också med vardagen och simskola etc för stora tjejen. Så hinner inte träffa så många kompisar jag heller 🙂 Ser ju dock min sambo om dagarna men vet inte om det är på gott eller ont 🙂 lika trött båda två 🙂 ni inlägg var tänkte att muntra upp att det är ungefär samma för alla med små barn även om man håg en partner:)

    1. Jo absolut! Säger inte att en person med partner har det bättre..

  9. Åh tråkigt att känna så där :(. Du kan inte lära känna någon genom tex facebook heller?

    1. Jag har många vänner att umgås med, men ibland känner jag mig bara ivägen om man vill hälsa på..

  10. Linda säger:

    du är inte ensam om att känna sig ensam, även om jag har sambo och vänner så, känner jag mig ibland också ensam, det är nog rätt lätt hänt att man kan få den känslan. jag tänker så här , jag umgås med dom som verkligen visar att dom vill umgås med mig, så umgås inte med så många. hoppas det blir bra ❤

    1. Ja lite så känner jag med, att vi umgås med dem som vill umgås med oss! Kram

  11. Sandra säger:

    Hej, kan inte säga att jag vet hur det är. Min tid som fortfarande mammaledig (fram tills hösten) går till min familj (3 barn i åldern 1-6år) och de enda vänner/bekanta jag träffar är på öppna förskolan, lite trist men tiden räcker inte till och framför allt prioriteras det inte.

    1. Nä livet ser ju så olika ut för varje person!

  12. Känner igen känslan!
    Varken jag eller sambon är särskilt sociala av oss, dels av blyghet men även av hans arbete.
    Vi kan aldrig planera eller bestämma hur vi ska göra en kväll/helg för vi vet aldrig hur han arbetar, inte så många som förstår eller accepterar det tyvärr…

    1. Tråkigt när inte alla förstår hur ens vardag ser ut<3

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.