Personligt

Hur hade vardagen sett ut?

14 mars 2017 /

Igår innan jag skulle på föreläsning på jobb, så körde jag ut till Väla för att äta en tidig middag men även för att slippa köra hem om innan.

Köpte en sallad från G & CO, satte mig vid ett bord så man hade lite ljus och utsikt ut över parkeringen vid Väla! Kunde inte låta bli att reflektera över livet…

Jag såg en massa pappor som gick tillsammans med sina barn, barn som var i ålder med Tuva-Li. Där och då kände jag att vad mycket Tuva-Li’s pappa missar med henne men även vad mycket hon faktiskt går miste om. Hon har i och för sig ingen aning om vem hennes pappa är, men den dagen kommer när hon kommer fråga var han finns.

När jag satt där med min sallad så kände jag att tårarna fyllde ögonen men jag höll de tillbaka för att inte skämma ut mig själv. Men jag kan inte låta bli att bli ledsen över att hon inte kommer bygga den typen av relation med sin pappa, relationen som personerna jag såg igår hade. En relation där pappan busar med sitt barn så han eller hon storknar av skratt. 

Jag vet också att jag är fullt tillräcklig för Tuva-Li just nu! Men framtiden skrämmer mig, framtiden där jag måste förklara för Tuva-Li att hennes pappa inte vill ha någon kontakt med henne. Det gör mig ännu mer ledsen än tanken på hur roligt hon hade kunnat ha med sin pappa på Väla och på Leo’s lekland.

Många kvällar har jag legat och tänkt på hur livet hade sett ut om hennes pappa hade funnits i vårt liv. Hade den sett ut som den gör nu trots att han hade funnits där eller hur hade det sett ut?

20 kommentarer

  • Netti Starby

    14 mars 2017 kl. 19:51 Svara

    Usch vad jobbigt och jag förstår att det blir jobbigt för dig när du ser andra pappor med sina barn. Men det viktigaste är att hon har dig och du är den bästa mamman hon någonsin kan få! <3 Kramis

  • Amanda

    14 mars 2017 kl. 21:09 Svara

    Så tråkigt när det blir så att pappan inte vill ha kontakt (om det är så det ligger till, jag vet ju inte hela historien), min systerson har väldigt lite kontakt med sin pappa 🙁

  • Heléna

    14 mars 2017 kl. 23:40 Svara

    Så fin bild på Tuva-Li <3 Jag förstår att tankarna gör ont 🙁 Du är en underbar och fantastisk mamma och du kan ju inte hjälpa att situationen blev som den blev. Vem vet vad framtiden bär med sig – Tuva-Lis pappa kanske ändrar sig och vill ha kontakt och vem vet om hon ens vill ha kontakt med honom då han inte har funnit vid hennes sida under uppväxten??? Kramar fina vännen <3

  • Sofie - Livet på landet med tre små

    15 mars 2017 kl. 10:50 Svara

    Förstår att du snöar in på dom tankarna. Tuva-Li har det bästa mamman och det ni har är det enda hon vet så just nu kommer hon inte sakna annat, men kan tänka att tankarna kommer när hon uppfattar hur andra har det.

    Vi har en pappa som jobbar mycket och är borta mycket. Det är ofta man kan sitta och drömma sig bort i liknande tankar. Tankar om en pappa som kan vara hemma en hel del, en pappa som har tid och ork och som finns där när man behöver.
    En pappa som kan ta ledigt en helg och åka bort med oss….

  • Sara

    15 mars 2017 kl. 13:02 Svara

    Hej!
    Var stolt över dig själv och över din dotter. Man vet aldrig hur det kunde ha varit, troligen ändå inte precis så man fantiserat om.
    Se framåt även om det skrämmer. Jag kan förstå att ensamheten ibland kan kännas tung som ensamstående. Det är ett stort ansvar att bära själv.
    Du fixar det, man klarar mer än man vet om. 🙂
    Stor Kram
    Sara

  • Inaa H. Foose

    15 mars 2017 kl. 15:08 Svara

    Alla gör vi våra val. Även om något känns bra för mig så är det inte för någon annan.
    Jag kan väl känna att han har gjort sitt och får stå sitt kast. Då ska han heller inte komma 10+ år senare heller och ångra sig.
    En pappa är inte alltid definierande pga DNA, utan en pappa är någon som varit där hela tiden och speciellt när det varit svårt och även i de roliga stunderna.
    En dag kanske Tuva-Li får en riktig pappa som vill vara där för er båda

  • Camilla

    15 mars 2017 kl. 19:45 Svara

    Kan bara föreställa mig känslan du får när du tänker på vad du ska svara när frågorna kommer… Så länge Tuva-Li har en fantastisk mamma och andra människor som älskar henne runt omkring sig saknar hon inget även om hon säkert kommer undra och fundera i framtiden. Min sambo är uppvuxen utan sin pappa i sitt liv och hans morfar har verkligen tagit platsen som en pappa hos honom. Den relationen dom har, dem är helt underbar!

  • Jasmine

    15 mars 2017 kl. 21:33 Svara

    Jag förstår dina känslor och tankar, jag har varit där. Kommer ihåg hur mkt ångest det gav mig särskilt när jag såg andra familjer/pappor som tog sitt ansvar osv. Det var en del sömnlösa nätter i perioder och ja usch vad hemskt det var. Jag visste om att Melvin inte visste något om “pappa” för han var så liten, han var van vid att det bara var jag som fanns men jag fasade dagligen över att han skulle blir äldre och frågan som skulle komma, för vad säger man? Det sista man ska göra är att ljuga för sitt barn, för det kan förstöra. Jag är så oehört tacksam över att hans pappa kom in i bilden mellan 2-3års åldern och jag slapp förklara, men visst har det satt spår i mig, men hellre det än Melvin.. Hör av dig om du behöver prata, för jag vet exakt <3

  • Sara

    16 mars 2017 kl. 16:06 Svara

    Det är hennes pappas förlust! Jag är säker på att det kommer komma in en man i ditt liv som kommer ta sig an papparollen till Tuva-Li. En person som kommer välja att vara hennes pappa. Och det tycker jag är något av det finaste en man kan göra- välja att vara pappa till någon som inte är hans biologiska barn. (Det gäller även mammor.) Och sen tror jag att när tiden väl kommer då Tuva-Li kommer fråga om sin pappa, så kommer du veta precis vad du ska säga till henne. 🙂 Du är en riktig supermamma! Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.