Personligt

Gnagande oro!

Jag kan inte låta bli att oroa mig över kommande månader! Vanligtvis går jag och lägger mig vid tiotiden på kvällarna och somnar ganska omedelbart. Nu ligger jag och vrider och vänder på mig fram och tillbaka och somnar oftast inte före halv tolv.

Trots att jag har ordnat ett nytt jobb och börjar där efter Tuva-Li’s inskolning, så oroar jag mig för hur allt ska gå runt tills dess att lönen har kommit igång ordentligt.

Det var inte såhär jag hade föreställt mig att Tuva-Li skulle få växa ut! Och nej hon förstår inget av det och jag ser alltid till att hon får det bästa, för hon är mitt allt i livet och utan henne skulle jag gå under.

Och jag ska också göra allt i min makt, för att månaden innan jag börjar jobba ska gå runt! Jag vet att familjen runt om oss, finns där och stöttar oss, men jag känner mig hemsk! Att jag som är 27 år är så beroende av min familj runt om.

Jag tror inte att vissa förstår vilken situation de satte mig i, den dagen chefen på andra jobbet ringde och sa att min tjänst inte fanns kvar till mig mer. Det blev som en käftsmäll – att man tjugo minuter innan hade varit på jobb och hälsat på och pratat om att börja jobba, för att sen få samtalet från chefen att min tjänst inte fanns kvar.

En ordentligt käftsmäll som mer än gärna hade fått komma i samband med min föräldrarledighet, inte elva månader senare, när det kommer på tal om att jag ska börja jobba.

Tuva-Li, mitt första barn, min fina lilla tjej. Vad skulle jag göra utan dig? Så pigg och glad, vetgirig och smart. Ditt skratt, din energi, din blick – det ger mig en ordentlig levnadskick!

IMG_5702

12 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.