Personligt

En lång process!

15 november 2016 /

Jag skrev igår lite snabbt om den långa resan att faderskapet skulle bli klart! En lång process för vår del som började den 7 oktober 2015 och fick ett avslut den 29 februari 2016.

En process som jag personligen känner tog alldeles för lång tid, en process som tog mycket energi och kraft. En process som jag gärna hade varit utan men nu blev utgången annorlunda. Det kommer alltid finnas två sidor av en berättelse, detta är min version av hur jag kände mig!

Som jag nämnde igår, så har jag hela tiden vetat sen Tuva-Li kom upp på mitt bröst vem som är pappa till henne. Dels för jag enbart träffade hennes pappa men även för att hon är jättelik honom. Vi hade inte pratat på flera månader när Tuva-Li föddes, ändå var han den som skrev och gratulerade, så innerst inne har han nog känt att det är hans dotter.

Det blir givetvis en stor chock att få reda på att man har fått en dotter pang bom men det rättfärdigar fortfarande inte beteendet att inte dyka upp när man bestämt tider för att skriva på papper.

Det rättfärdigar inte heller att man drar ut på processen hos familjerätten och inte dyker upp på tider där. Jag har hela tiden nämnt för Tuva-Li’s pappa att vill han göra ett faderskapstest, så får han jättegärna göra det, det är hans rätt som fader. Men hela processen i sig hade kunnat lösas så mycket snabbare om det hade skötts snyggt från andra partens sida.

Det är ingen process jag önskar någon som är i liknande situationen att gå igenom. Det är oroligt stressande och energikrävande, två faktorer som jag hade velat vara utan under Tuva-Li’s första levnadsmånader, vi fick inte den där harmoniska bebistiden tillsammans direkt, vi fick den efter en fyra månaders lång process.

En process som avslutades med att Tuva-Li’s pappa skriver på faderskapspapperna men avsäger sig all kontakt med henne!

IMG_5862

46 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *