Inte alltid lätt!

9 november 2016 50 av Sofia Werlin

Tuva-Li sover och jag sitter här med mina tankar! Många av er röstade i några inlägg längre ner att ni vill se mer personliga inlägg, så jag borde kanske skriva ner alla mina tankar, som inlägg!

Idag har jag känt hela dagen att det vore extremt skönt att vara två! Tuva-Li är jätteförkyld, hostig och febrig, vilket i sin tur resulterar i att hon idag har varit extremt gnällig. Man försöker till en början göra det bästa av situationen och underhålla henne så gott det går.

Vi har läst böcker, kollat på film, lekt på rummet men detta är saker som enbart passar ett tag, att göra det på repeat under dagens gång funkar inte.

Just idag har jag känt att jag önskar något så otroligt mycket att vi vore två om det här, att jag hade kunnat få lite “avlastning” och en chans att få vila huvudet i någon timme, för att komma tillbaka med ny energi och vara en bättre mamma.

Idag har jag känt mig som världens sämsta mamma! Jag råkade höja rösten lite när det blev för mycket av gnället. Misstolka inte nu, jag älskar att vara mamma till Tuva-Li och jag personligen ser inga problem med att vara ensam med henne. Men just idag har det varit extremt! Jag försöker andas och räkna ner från tio för att finna lugnet – det funkar oftast tio utav tio gånger, men idag blev det mycket.

Jag vill inte skälla på henne, jag vill inte ens höja rösten lite grann! Samvetet tog över nu ikväll, nu när hon ligger i min famn och sover. Jag känner att “hur kan jag höja rösten åt världens finaste lilla tjej?” Hon förstår inte och hon kan inte heller göra sig förstådd på samma vis som jag kan – kanske har hon haft ont någonstans idag och därför varit gnällig, så höjde jag rösten och bad henne sluta.

Ikväll känner jag mig som världens sämsta mamma, som skäller på mitt barn för hon gnällde lite extra! Jag ska pussa en massa på henne och viska förlåt 

image5

Foto: Jakob Hydén | Katamaranmedia